Gummitryck.

Mitt i förberedelserna inför utställningen har jag de senaste dagarna också ägnat mig åt att göra gummitryck. Tekniken är ett fotografiskt hantverk med sin bakgrund i mitten av 1800-talet och processen är långsam, arbetskrävande och aningen oberäknelig. Och väldigt roligt att arbeta med!

Ungefär så här går det till att göra ett gummitryck:

• Du använder ett stort negativ, analogt eller digitalt framställt, som kontaktkopieras på förbehandlat (krympt och limmat) akvarellpapper.
• Innan kopieringen bestryks pappret med en emulsion bestående av färgpigment, gummi arabicum och kaliumdikromat.
• Kaliumdikromat gör blandningen ljuskänslig och efter bestrykningen får pappret torka i ett mörkt rum.
• Negativet fästs sedan på pappret och placeras i en kontaktram med glas.
• Exponeringen sker därefter under en UV-ljuskälla.
• Efter exponeringen framkallas gummitrycket i vanligt vatten. Det gummi som är härdat stannar kvar i trycket och resten släpper från bilden under framkallningen.
• Bildens tonskala byggs upp genom omkopieringar som kan göras efter att gummitrycket har torkat och planats.

Med övning, noggrannhet och tålamod kan du uppnå vackra bilder som dessutom har mycket lång livslängd. Det är omöjligt att göra två exakt likadana bilder även om du använder samma negativ, färger och exponeringstider så varje gummitryck är i sig unikt.

Tusenskönan är en av de bilder jag arbetat med senaste dagarna.

/ Kristina

Utställning i vardande.

Förberedelserna för min stundande utställning pågår för fullt. En del kvarstår att göra, stundvis är jag vankelmodig i bildväljandet och lite nervöst är det kanske (det är ju ändå min första egna utställning)... Men mest är det kul förstås!
/ Kristina

Vårkänning.

Vintergäcken kikar lite rufsiga fram nu när snön till sist gav med sig och våren börjar anas. Trädgården vaknar till och det händer så mycket, så snabbt därute medan jag den senaste veckan ägnat mig mest åt arbete. Men det är gott med vårluft och solsken som värmer.
/ Kristina

Dimfrost.

Idag var en sådan dag när jag fullkomligt förstod varför jag tycker så mycket om att fotografera natur och skog. Vintern har annars inte känts så lyckad för mig i naturfotograferandet och missmodiga tvivel har stundvis varit trista följeslagare.

Men idag blev det rätt igen. Dimman låg som en mjuk, tyst filt och rimfrosten glittrade i grenar, barr och vissna löv.
/ Kristina

Utanför mitt fönster.

Finaste rådjuren på besök i trädgården (och om man kikar noga på andra bilden också en fasanhona som står och lurar vid trädet till vänster). Bilderna är från februari, då snön låg lite djupare än idag.
/ Kristina

Svart katt, vit snö.

Morris på snöpromenad (och lite bus i photoshop).
/ Kristina

Gråvinter.

Har det varit mycket av i år. Just nu när solen faktiskt visar sig och småkatterna kommer in och luktar vår när man sticker näsan i deras mjuka päls ägnar jag mig åt grådimmiga vinterbilder.
/ Kristina