Honungsrosen.

I förmiddags upptäckte jag de första små honungsrosorna på stora rosenbusken vid husknuten nedanför altanen. Jag tror de brukar slå ut i smyg om natten (eller i tidiga morgontimmen innan jag vaknat). Med sin generösa blomning och vildsinta växtsätt som trotsar alla höststormar är den en av mina absoluta trädgårdsfavoriter.

Rosorna i sig är egentligen ganska oansenliga och deras gula färg bleknar efterhand till cremevitt. Men de doftar alldeles förtrollande! Och jag är ju svag för anspråkslösa blomster.
/ Kristina

Mormorsros och tantparfym.

Gräset är ju ofta grönare på andra sidan och emellanåt kommer kameran oftare fram när jag är i någon annans trädgård än vad den gör hemma i min egen. Här en ros från dagens skönt sommarlata besök hos finaste vännen P och rara lilla W.

För att (hyfsat) citera P: en gammeldags mormorsros som doftar rosor på det där sättet som annars bara tantparfym gör. Förvisso doftade min egen mormor alltid liljekonvalj men det är ändock en träffande beskrivning.
/ Kristina

Tusenskönt II.

En vacker dag, eller kanske snarare en icke så vacker dag när vädret tillåter många timmar vid datorn, ska jag gå igenom och göra något samlat av mina tusenskönebilder. Kanske en liten bok eller rentav en tusensköneutställning. Här är en dagsfärsk vindrufsig solnjutare från syster Ås gräsmatta.

/ Kristina

Mera Sixten.

Vår härliga kattnykomling gör stora framsteg. Han har funnit sig så väl till rätta att jag har lite svårt att fatta att det bara är tre veckor sedan han flyttade hit. Utelivet börjar han bli riktigt bra på och det är en fröjd att se honom tuffa omkring och utforska trädgården.



I eftermiddags fångade han sin första mus och en stoltare kattkille var det länge sedan jag såg! Ögonblicket förevigades dock inte (ärligt talat är jag inte alls sugen på att plåta söta döende möss). Men det får ju ändå firas med en sixtenbild, en knasig sådan på temat "när det inte blir som man tänkt sig.. men rätt kul ändå".
/ Kristina

Summertime.

En av mina gamla bilder men i ny version. Jag brukar kalla den för Summertime och ibland låna strofen "and the living is easy" till den. Men i år verkar sommaren vara till låns endast för korta stunder.

En dag som denna då åskregnet öser ner därute känns Leonard Cohens och Sharon Robinsons Summertime mycket mer passande. Och Robinsons röst är som alltid balsam för själen.
/ Kristina

Summertime when will you come
I want to put my light things on
I want to put my winter life away
Summertime I need a sunny day
/ L Cohen & S Robinson

Sixten på trädgårdstur.

I helgen som gick fick herr Sixten lite försiktigt prova på utelivets fröjder i det ljuvliga sommarvädret. Han skötte sig fint förstås och tyckte nog att det var otroligt spännande, om än lite läskigt stundvis. Det är en stor värld därute för en liten kise.

Vaksamhet är en dygd, spaning var ordet för dagen..

Liggande mysspaning med svansknorr.

Smygsixten på Signespaning.

Första busfajten, Signe anfaller och Sixten ser.. ganska galen ut.

Sötsixten visar sin raraste sida.

Kanske bäst att kolla så att allt finns kvar därinne?

Ibland blir allt precis som man önskar sig. Sixtens första vecka här har gått finfint, han är en alldeles ljuvlig och synnerligen social kattpersonlighet som redan stulit mitt hjärta. Signekatten verkar också uppskatta hans sällskap. De börjar så sakteliga lära känna varandra och gör redan saker tillsammans.. typ tigger tonfisk och jagar småkryp i huset om nätterna.
/ Kristina

Tusenskönt.

Min kärlek till tusenskönor har följt mig sedan barndomens evigt soliga somrar. Fortfarande svider det lite i hjärtat när gräsklipparen måste fram, men de verkar alltid klara sig. Så förtjusande i sin anspråkslöshet och fulla av uttryck och personlighet. Någon annan dag kommer det bilder på busiga, sorgsna och kaxiga tusenskönor. Men idag nöjer jag mig med denna lite stiliga som stilla sträcker kronbladen mot kvällssolens sista strålar och stänger sig till nattvila.

/ Kristina

Sixtens första timmar.

I sitt nya hem vill säga. Annars är han en charmerande ungherre på runt 10 månader som flyttade till oss igår från ett av Kattjourens jourhem. Där har Sixten varit "barnskötarkatt" och tillsammans med superfina jourhemsmatte Marina hjälpt två skygga småkisar förstå att det här med att bo hos människor är rätt mysigt och inte det minsta farligt.

Det var mycket kikande runt hörn och dörrposter - även en trygg och glad liten katt tar det lite försiktigt när allt är stort och nytt..

Bråttomsixten - mycket att sniffa och kika på överallt..

Kort paus efter fullgjort uppdrag - en våldsam och kvalfull död åt den retfulla gula flanellmusen!

Jättebra med en vedlår att gömma sig under när det blir lite läskigt med alla nya intryck.

Hussebus är också schysst.

Och till sist Signe som.. ja vad sjutton var det här? Hon har väl aldrig lagt sig på dammsugaren någonsin tidigare. Kanske är lite trött på all husesyn.. eller vill visa Sixten hur otrooligt cool hon är.. eller kanske en pedagogisk demonstration av att dammsugaren inte är farlig?

Signe verkar ta sin nya kompanjon med jämnmod, de muttrar lite åt varandra emellanåt men har redan hälsat ordentligt nos mot nos. :o) Inget fräs eller slagsmål, inte ens en burrig svans har vi sett. Det gör mig så glad och bådar gott för framtiden! Hoppas Signe kommer att gilla Sixten lika mycket som vi tvåbenta gör. Tjusigare sixtenbilder och uppdatering om kattlivet kommer förstås framöver.

/ Kristina

Den stora boken.

Träd är fascinerande varelser att betrakta och att fotografera. Den stora boken vid husgaveln hemmavid har nu slagit ut i all sin prakt. Kraftfull, vildvuxen men samtidigt så skir och gracil.
/ Kristina

Mera Snyggnos.

Det här med att samarbeta med fotografen begriper katter sig inte riktigt på. Signe är inget undantag, hon traskar gärna iväg och/eller ruskar på sig just när det är dags att trycka av. Eller så kör hon in nosen i mitt macroobjektiv (som har en autofokus som är ungefär lika snabb som en snigel). Men ibland blir de där bilderna rätt sköna ändå, kanske just för att de är så typiska.
/ Kristina