Funderar för tillfället en del över vad fotograferandet betyder för mig. Jag brukar säga att foto är det roligaste jag vet, och att det var när jag började fotografera som jag började se på riktigt. Men varför är det så och vad vill jag med mina bilder? Som vanligt finns det väl inte bara ett svar och allt ska nog heller inte analyseras sönder i molekyler. Men att bli klar över somligt och tydligare inför mig själv och andra är ändå ingen dum idé. Några av de tankarna kommer nog att hamna på pränt här, idag och framöver.
Förstås handlar det om sådant självklart som att få uttrycka sig och sin kreativitet. Men också tror jag att en av tjusningarna med foto för mig handlar om känslan av närvaro och medvetenhet, att vara, finnas i stunden, i ögonblicket.
Precis så som jag kan känna inför musik emellanåt, på en riktigt bra konsert där man bara är här och nu och där och då.
/ Kristina
Bilden är gammal, det är en av de första jag tyckte var något att ha.
