Den stora bokens första skira blad börjar slå ut, björkarna nere i dungen är nästan gröna och igårkväll hörde jag lövgrodornas serenad för första gången i år. Våren är tillbaka på riktigt trots frostnatten i förra veckan. Tillbaka är också staren som brukar tillbringa sina kvällar med icke alltför skönljudande vårsång på vår tvantenn. Ett kärt återseende, och jag inbillar mig att det är samma herre som återkommer varje år.
/ Kristina