Fler pälsänglar.

Fast det här är de glädjespridare som finns kvar, förgyller tillvaron och skapar nya katthistorier. Höstmysarna i fönstret är husets småkatter, de trevliga, vackra svarta yrvädren Morris och Signe. Porträttbilden föreställer Smulan, husets 20-åriga kattdrottning, aningen lomhörd och med ålderns rätt ljuvligt egensinnig.
/ Kristina

Kattprat.

Nyss har jag lyssnat på charmiga kattberättelser från ”22 katter i samma låda” av Anna-Lena Brundin och Staffan Heimerson. Som inbiten kattägare ler jag igenkännande. Nåja, kattägare är ett dåligt uttryck.. det är ju som med trädgården.. man kan emellanåt fråga sig vem som äger vem. Framöver kommer nog en och annan rad om kattlivet här hemma, men i stunden nöjer jag mig med att citera och instämma med A-L Brundin:
”Att ha katt är för mig lika naturligt som att ha lakan i sängen. Livet blir skönare med katt.”



Bilden är ett litet hommage till finaste kattvännen som lämnade mig förra vintern. Han fattas mig.
/ Kristina

Ibland är det fint med färg.

I fotoprojektet skogsljus jobbar jag med skogsbilder i svartvitt, ofta med olika toningar. De senaste dagarna har jag dock tittat över en liten serie från i höstas och även jobbat med bilderna i färg. Här är ett par av dem, tagna i den skönt orörda naturen runt offerkällan vid Halahult i Blekinge. Tänk så många sorters grönt det finns.
/ Kristina

Katzenjammer!

Rotar lite bland sommarens bilder. Här kommer några på de coola, begåvade och vackra damerna i norska Katzenjammer. Och på Børge, basbalalajkan med kattansikte. Konsert på Pildammsteatern, en inte alltför rolig scen när man vill fotografera tänker jag, aningen stor och ödslig för ett mindre band och så förstås ovant med "normalljus" på konsertbilder.. Och ja, jag har busat lite i bildbehandlandet.
/ Kristina

Vinterfjäril.

Fjärilen som plötsligt dök upp förra vintern och tillbringade sina sista dagar i köksfönstrets ljus. Som en liten påminnelse om att sommaren kommer åter, trots att vinden viner kallt därute.
/ Kristina

Snövinter.

Och världen blir så vacker, mjuk och tyst.
/ Kristina

Nytt år, nya utmaningar.

Ett år klokare kanske. Ane Brun får stillsamt summera 2009.
/ Kristina

Ok.

Då har jag blivit med blogg. Det känns bra att få ett forum för att skriva.. och för att visa bilder på ett enklare sätt än på hemsidan. Känns lite ovant, har ju skrivit så lite sedan jag började plugga.

Årets första bild får bli en halvgammal sådan, från en annan vinter. Den får symbolisera att vara på väg. Om det än är lite dimmigt därborta och runtomkring.

/ Kristina