På tal om val II.

Lånar en låt från den förträfflige William Elliot Whitmore som en ilsket sorgsen valnattskommentar.

/ Kristina

In my secret life.

Lyssnar på Cohen, kurar lite mot höstblåsten utanför och kikar igenom några av sommarens trädgårdsbilder. Ägnade en stund åt montbretian som lever en ganska undanskymd tillvaro i den alltför vildvuxna rabatten vid långa planket.



Egentligen är den rödorange och dess gracila blomklasar är som vackrast när kvällssolens strålar finner dem bland de mer högväxta växter den samsas med. Då lyser de som eld bland allt det gröna. Ikväll fick det dock bli en mer hösthumörsanpassad version.
/ Kristina

Måndagmorgon.

En låt jag älskat ända sedan jag som liten punktjej hörde den för första gången på en något tvivelaktig efterfest. Dessutom passande måndagsmorgonsmusik mitt bland långa arbetspass. Och förstås en hälsning från ett rött hjärta så här inför det stundande valet.
/ Kristina

[back on] Boogie street.

Körde hem inatt genom ett duggregnigt vackert Malmö och önskade att kameran varit med. Och kanske också att jag inte hade fjorton timmars arbete i skallen utan istället massor av ork att tassa kring och plåta tills morgonen kom åter.



Städer om natten är speciellt. Stillheten, ljusen och kontrasten till dagens ständiga rörelse och myllrande tillvaro fascinerar och lockar. Lånar en cohenfavorit och några av mina halvgamla nattbilder (från Lund) till morgontidiga tankar.
/ Kristina

Miss Mavis.

En väldig massa manliga musiker har det varit här sista tiden. Dags för en dam med pondus både musikaliskt och erfarenhetsmässigt. Den fantastiska Mavis Staples. Bilden är från KB för ett par somrar sedan, en minnesvärd kväll med många tillfällen till gåshud.

Staples med band kommer inte till sin rätt i klippet här men det är förvånansvärt svårt att hitta något med kvalitet på nätet. Kanske för att 70-åriga damer inte gör så mycket musikvideos. En aning om hennes storhet och Rick Holmstroms sköna gitarrspel får man ändå.

/ Kristina

David Eugene Edwards.

En bild till från samma konsert. Woven Hands karismatiske frontfigur David Eugene Edwards, en helt genialisk musiker och låtskrivare som alltid är lika fascinerande att se live. Dock ofta svårplåtad eftersom han gärna sitter ner på scenen.

Låten är med David Eugene Edwards förra band 16 Horsepower och den är ju inte DEEs egen. Men en favorit som passar gott till bilden. (Och kul att se Pascal Humbert på ståbas.)

/ Kristina

Lilium.

Mest för att det är en av mina absoluta favoritlåtar så här när hösten tränger sig på. Och för att jag rotat bland gamla konsertbilder.

Lilium är Woven Hand basisten Pascal Humberts soloprojekt, och Lover ligger på andra plattan Short stories där även WHs trummis Jean-Yvez Tola och en rad gästartister deltar. Lilium har jag tyvärr aldrig sett live. Däremot Woven Hand ett flertal gånger och bilden på Humbert är från Mejeriet förra våren.

/ Kristina

Deep holy water.

Nåja, något holy water var det kanske inte.. men dock ett mäktigt skånskt åskregn som med dunder och brak avslutade gårdagens konsert med Jason and the Scorchers på St Gertrud i Malmö. Dålig tajming för oss som gick miste om vad som borde blivit ett flertal extranummer, men onekligen en minnesvärd avslutning på kvällen.



Jag får erkänna att jag knappast lyssnat på Jason and the Scorchers sedan tonårstiden, men det blev en attans bra konsert. Massor av energi och spelglädje, och deras country-punk-rock gör sig bra live. Några hyggliga bilder fick jag också, här en på Jason (Ringenberg) himself. Fler kommer så småningom här eller på hemsidan.

/ Kristina

Summertime.

En av mina gamla bilder men i ny version. Jag brukar kalla den för Summertime och ibland låna strofen "and the living is easy" till den. Men i år verkar sommaren vara till låns endast för korta stunder.

En dag som denna då åskregnet öser ner därute känns Leonard Cohens och Sharon Robinsons Summertime mycket mer passande. Och Robinsons röst är som alltid balsam för själen.
/ Kristina

Summertime when will you come
I want to put my light things on
I want to put my winter life away
Summertime I need a sunny day
/ L Cohen & S Robinson

Bara för att.

Det är en knasig video som gör mig lite glad. Och förstås för att Caj Karlsson ofta gör bra grejer med hjärtat på rätt ställe. Särskilt gillar jag de gamla låtarna, som den här som också råkar vara titelspåret på Gud straffar somliga med en gång.



Och så en bild som också är lite gammal. KB 2007, med bara Caj och Johan Glössner på scen. Alldeles magiskt var det.
/ Kristina

Lånade rader gånger två.

Som musikälskare med åtminstone i eget tycke ganska bred smak kommer man ju inte undan Dylan. Mitt förhållande till honom är väl lite kluvet, har ofta stor förtjusning i hans texter men hyser inte riktigt samma känslor för hans sångarinsatser. Så det blir inte mycket Dylan nuförtiden. Men det är fint att hitta en fullkomligt superb dylancover av Mark Lanegan.

/ Kristina

There are no mistakes in life som people say
It is true sometimes you can see it that way
But people don't live or die, people just float
She went with the man in the long black coat
/ Bob Dylan

The List.

Nog för att jag gjorde flera listor inför utställningen, men det är inte de som avses i inläggsrubriken. Utan den cd med Rosanne Cash som spelades flitigt på kafét under påsken. Utställningens soundtrack kan man säga. För mig var hennes skönt vemodiga ton en sympatisk ny bekantskap som funkade helt förträffligt i miljön och med bilderna. Här ett smakprov där RC också berättar om bakgrunden till The List.

/ Kristina

That's how the light gets in.

There is a crack, a crack in everything. That's how the light gets in.

/ Leonard Cohen

Min drygt 20-åriga kärlek till Cohens musik och texter kommer sig nog av att det finns så många lager och bottnar i dem. Det är musik som funkar oavsett sinnesstämning och kan ge utlopp för såväl längtan, saknad och sorg som glädje och hopp. Likaså det här citatet som för mig förknippas mest med hopp.. om än med ett stråk av vemod. Det finns alltid en strimma av ljus därborta om du bara tillåter dig att se den.

Jag läste nyligen en intervju med LC som väcker andra tankar:
In another song you also say "There's a crack in everything, that's how the light gets in". It is not a very happy thought to believe that something will always have to break, to open a crack, in order to the light gets in...

"It is a happy thought if we enjoy the truth. There is always something that will have to break. Usually it is our personal pride. A buddhist thinker said that disappointment is a great way to illumination. Other masters said: 'from the broken debris of my heart I will erect an altar to the lord'.

The idea that there is a staircase of gold and marble, which leads to knowledge is seductive, but seems to me that the idea of something needing to get broken before we can learn anything is a more true idea. It is my experience, maybe you can escape it, but I doubt it. Unless the heart breaks, we will never know anything about love. As long as our objective universe doesn't collapse, we'll never know anything about the world."


/ Kristina

The Handsome Family.

Är för tillfället så konsertabstinent. Längtar efter musikupplevelsen och fotograferandet. Och inget spännande syns till någonstans. Som någon sorts substitut ägnar jag mig en stund åt konsertbilder från The Handsome Family på KB i höstas. Skitbra band och dito konsert!

Här är några, kanske inte så vackra och aningen okonventionella, konsertbilder med gruppens huvudpersoner Rennie och Brett Sparks. Vilket för övrigt kan tyckas passa bra, deras alternativecountrysound och Rennies underbara texter är långt ifrån mainstream. Om någon som var där råkar se detta så är sista bilden från extranumret där Rennie (troligen) sufflerar texten till The woman downstairs.

/ Kristina

Katzenjammer!

Rotar lite bland sommarens bilder. Här kommer några på de coola, begåvade och vackra damerna i norska Katzenjammer. Och på Børge, basbalalajkan med kattansikte. Konsert på Pildammsteatern, en inte alltför rolig scen när man vill fotografera tänker jag, aningen stor och ödslig för ett mindre band och så förstås ovant med "normalljus" på konsertbilder.. Och ja, jag har busat lite i bildbehandlandet.
/ Kristina

Nytt år, nya utmaningar.

Ett år klokare kanske. Ane Brun får stillsamt summera 2009.
/ Kristina