Gummitryck.

Mitt i förberedelserna inför utställningen har jag de senaste dagarna också ägnat mig åt att göra gummitryck. Tekniken är ett fotografiskt hantverk med sin bakgrund i mitten av 1800-talet och processen är långsam, arbetskrävande och aningen oberäknelig. Och väldigt roligt att arbeta med!

Ungefär så här går det till att göra ett gummitryck:

• Du använder ett stort negativ, analogt eller digitalt framställt, som kontaktkopieras på förbehandlat (krympt och limmat) akvarellpapper.
• Innan kopieringen bestryks pappret med en emulsion bestående av färgpigment, gummi arabicum och kaliumdikromat.
• Kaliumdikromat gör blandningen ljuskänslig och efter bestrykningen får pappret torka i ett mörkt rum.
• Negativet fästs sedan på pappret och placeras i en kontaktram med glas.
• Exponeringen sker därefter under en UV-ljuskälla.
• Efter exponeringen framkallas gummitrycket i vanligt vatten. Det gummi som är härdat stannar kvar i trycket och resten släpper från bilden under framkallningen.
• Bildens tonskala byggs upp genom omkopieringar som kan göras efter att gummitrycket har torkat och planats.

Med övning, noggrannhet och tålamod kan du uppnå vackra bilder som dessutom har mycket lång livslängd. Det är omöjligt att göra två exakt likadana bilder även om du använder samma negativ, färger och exponeringstider så varje gummitryck är i sig unikt.

Tusenskönan är en av de bilder jag arbetat med senaste dagarna.

/ Kristina

Intryck och avtryck.

Förra veckan avslutades med en dag fylld av utställningsbesök. Först Louisiana och Tro, håb og kærlighed med starka bilder och texter från aktivisten och historieberättaren Jacob Holdts 40 år av resor i USA. Jag blir nästan mållös när jag tänker på de erfarenheter Jacob Holdt bär med sig! Mest av en slump hittade vi också några av Arnold Newmans fina porträtt undangömda i ett litet källarrum. Tack R för att du hittade dem!

Dagens största upplevelse blev dock ett besök i Fotografisk Centers provisoriska lokaler på Amaliegade i Köpenhamn. Där visas Se mig i øjnene, med fantastiska bilder av Margo Ovcharenko och Evgeny Mokhorev. Särskilt Evgeny Mokhorevs poetiskt vackra men brutalt nakna skildringar av tonåringar i St Petersburg berörde själ och hjärta. Det bästa jag sett på länge. Se utställningen!

Några bilder kan ses här.

Dessutom fyndade jag en så fin bok på Fotografisk Center, "Hovering in the dark" med förtrollande fotogravyrer av Charlotte Hjorth Rohde, till det studentvänliga priset av 25 dkr. Inspirerande bok med stilla, abstrakta bilder tagna offstage på Tivolis pantomimteater. Till stor glädje, och ett lite märkligt sammanträffande att ramla över den just nu när jag nyligen jobbat med fotopolymer som kan kallas för en förenklad/moderniserad version av fotogravyr.

/ Kristina

Polymertryck.

Ett av mina fotointressen är att arbeta med gamla eller alternativa fotografiska tekniker, som t ex gummitryck och cyanotopi och att fotografera med egenbyggd hålkamera. Jag gillar de ofta långsamma, omsorgsfulla arbetsätten och de är en skön kontrast till digitalt bildjobbande vid datorn. Enbart möjligheten att bekanta mig med de här teknikerna och att börja lära mig använda dem gör hela min fotoutbildning värd sitt pris!

Förra veckan roade jag mig med polymertryck, eller fotopolymer som väl är det mer korrekta namnet. Fotopolymer utvecklades på 1990-talet och kan ju inte kategoriseras till de gamla teknikerna utan får snarare kallas för en (ung) alternativ teknik. Tekniken innebär att man genom belysning med UV-ljus överför sitt foto på en stålplåt belagd med ljuskänslig polymerplast. Efter exponeringen framkallas plåten i vatten och skall därefter torkas och härdas. Plåten färgas sedan in med en blandning av koppartrycksfärg och linolja, poleras tills lagom mängd färg återstår och trycks slutligen på fuktat grafikpapper i en koppartryckspress.

Som alltid är förarbetet viktigt, dels gäller det att få till en bra plåt och dels att ha tålamod och handlag med tryckandet. Det behövs ett antal tryck innan plåten fungerar optimalt och det krävs lite övning för att få känsla för hur mycket polering som krävs. Själv tycker jag det är en rolig teknik att jobba med och resultatet kan bli vackra och mycket hållbara bilder.

/ Kristina

Bilden är en av de jag jobbade med förra veckan. (Den gör sig dock egentligen bättre i verkligheten än i den här inscannade versionen.)