Vårsång.

Den stora bokens första skira blad börjar slå ut, björkarna nere i dungen är nästan gröna och igårkväll hörde jag lövgrodornas serenad för första gången i år. Våren är tillbaka på riktigt trots frostnatten i förra veckan. Tillbaka är också staren som brukar tillbringa sina kvällar med icke alltför skönljudande vårsång på vår tvantenn. Ett kärt återseende, och jag inbillar mig att det är samma herre som återkommer varje år.
/ Kristina

När hjärtat fryser.

Hjälper det inte med solsken. Mitt frös till is i den sena aprilkvällen när jag förgäves försökte locka in vår älskade Morriskatt. Det som aldrig skulle få hända var oåterkalleligt och vår vackra, glada, coola, busgosiga kattkille var redan långt hemifrån.

Bara elva månader gammal och med så mycket härligt kattliv kvar att leva tillsammans med syrran Signe och oss. Så oändligt sorgligt, fel och orättvist. Det finns de som inte tycker det är så mycket att sörja när ens husdjursvänner dör. Sådan fungerar inte jag.

/ Kristina

Bilden är från i höstas, det är Morris som kikar på mig och kameran.

Lånade rader gånger två.

Som musikälskare med åtminstone i eget tycke ganska bred smak kommer man ju inte undan Dylan. Mitt förhållande till honom är väl lite kluvet, har ofta stor förtjusning i hans texter men hyser inte riktigt samma känslor för hans sångarinsatser. Så det blir inte mycket Dylan nuförtiden. Men det är fint att hitta en fullkomligt superb dylancover av Mark Lanegan.

/ Kristina

There are no mistakes in life som people say
It is true sometimes you can see it that way
But people don't live or die, people just float
She went with the man in the long black coat
/ Bob Dylan

Årets första fjäril.

Såg jag i söndags när jag satt med min kaffekopp i solskenet. Det är gott med våren och egentligen har jag en hög med saker jag borde ta itu med. Men istället vandrar tankarna och jag gör väl nytta men inte riktigt den jag borde.

Funderar på ett fotoprojekt som legat och grott ett bra tag, något jag behöver göra mest för min egen skull. Det börjar bli dags att göra nytt och på sätt och vis känns utställningen som ett slags avslut. Eller kanske snarare en omstart, precis som våren därute.

Fjärilen här är en helt annan än söndagens, och textraderna till den är lånade av The Handsome Family.

/ Kristina

Listen to me, Butterfly,

there's only so much wine

you can drink in one life

but it will never be enough

to save you from the bottom of your glass.

/ Rennie Sparks

The List.

Nog för att jag gjorde flera listor inför utställningen, men det är inte de som avses i inläggsrubriken. Utan den cd med Rosanne Cash som spelades flitigt på kafét under påsken. Utställningens soundtrack kan man säga. För mig var hennes skönt vemodiga ton en sympatisk ny bekantskap som funkade helt förträffligt i miljön och med bilderna. Här ett smakprov där RC också berättar om bakgrunden till The List.

/ Kristina

Påskutställning.

Så var det då äntligen utställningsdags. Efter ett bitvis hektiskt förberedelsearbete och med ovärderlig hjälp från nära och kära var allt på plats bara minuterna innan långfredagens vernissage. Hängningen hade jag funderat en del på och ritat upp i förväg och till min glädje fungerade planen utmärkt. Det var en skön känsla att fylla Storgatan Kafé & Rums vackra ljusa rum med mina bilder!

Påskhelgen blev härligt intensiv, fylld av inspirerande samtal och positiv respons från såväl okända som kända besökare. Jag har tyvärr varit dålig på att fotografera när kafét varit fyllt av besökare (vilket ofta var fallet) men här kommer några bilder av hur det såg ut under utställningsdagarna.

Så här dagen efter när bilderna är nedtagna eller levererade till sina nya ägare känns det lite tomt och vemodigt. Det kommer nog att ta lite tid att att smälta alla intryck, men förstås är jag jättenöjd och det har varit oerhört roligt att få visa upp mina bilder.

/ Kristina