Årets första fjäril.

Såg jag i söndags när jag satt med min kaffekopp i solskenet. Det är gott med våren och egentligen har jag en hög med saker jag borde ta itu med. Men istället vandrar tankarna och jag gör väl nytta men inte riktigt den jag borde.

Funderar på ett fotoprojekt som legat och grott ett bra tag, något jag behöver göra mest för min egen skull. Det börjar bli dags att göra nytt och på sätt och vis känns utställningen som ett slags avslut. Eller kanske snarare en omstart, precis som våren därute.

Fjärilen här är en helt annan än söndagens, och textraderna till den är lånade av The Handsome Family.

/ Kristina

Listen to me, Butterfly,

there's only so much wine

you can drink in one life

but it will never be enough

to save you from the bottom of your glass.

/ Rennie Sparks

The List.

Nog för att jag gjorde flera listor inför utställningen, men det är inte de som avses i inläggsrubriken. Utan den cd med Rosanne Cash som spelades flitigt på kafét under påsken. Utställningens soundtrack kan man säga. För mig var hennes skönt vemodiga ton en sympatisk ny bekantskap som funkade helt förträffligt i miljön och med bilderna. Här ett smakprov där RC också berättar om bakgrunden till The List.

/ Kristina

Påskutställning.

Så var det då äntligen utställningsdags. Efter ett bitvis hektiskt förberedelsearbete och med ovärderlig hjälp från nära och kära var allt på plats bara minuterna innan långfredagens vernissage. Hängningen hade jag funderat en del på och ritat upp i förväg och till min glädje fungerade planen utmärkt. Det var en skön känsla att fylla Storgatan Kafé & Rums vackra ljusa rum med mina bilder!

Påskhelgen blev härligt intensiv, fylld av inspirerande samtal och positiv respons från såväl okända som kända besökare. Jag har tyvärr varit dålig på att fotografera när kafét varit fyllt av besökare (vilket ofta var fallet) men här kommer några bilder av hur det såg ut under utställningsdagarna.

Så här dagen efter när bilderna är nedtagna eller levererade till sina nya ägare känns det lite tomt och vemodigt. Det kommer nog att ta lite tid att att smälta alla intryck, men förstås är jag jättenöjd och det har varit oerhört roligt att få visa upp mina bilder.

/ Kristina

Gummitryck.

Mitt i förberedelserna inför utställningen har jag de senaste dagarna också ägnat mig åt att göra gummitryck. Tekniken är ett fotografiskt hantverk med sin bakgrund i mitten av 1800-talet och processen är långsam, arbetskrävande och aningen oberäknelig. Och väldigt roligt att arbeta med!

Ungefär så här går det till att göra ett gummitryck:

• Du använder ett stort negativ, analogt eller digitalt framställt, som kontaktkopieras på förbehandlat (krympt och limmat) akvarellpapper.
• Innan kopieringen bestryks pappret med en emulsion bestående av färgpigment, gummi arabicum och kaliumdikromat.
• Kaliumdikromat gör blandningen ljuskänslig och efter bestrykningen får pappret torka i ett mörkt rum.
• Negativet fästs sedan på pappret och placeras i en kontaktram med glas.
• Exponeringen sker därefter under en UV-ljuskälla.
• Efter exponeringen framkallas gummitrycket i vanligt vatten. Det gummi som är härdat stannar kvar i trycket och resten släpper från bilden under framkallningen.
• Bildens tonskala byggs upp genom omkopieringar som kan göras efter att gummitrycket har torkat och planats.

Med övning, noggrannhet och tålamod kan du uppnå vackra bilder som dessutom har mycket lång livslängd. Det är omöjligt att göra två exakt likadana bilder även om du använder samma negativ, färger och exponeringstider så varje gummitryck är i sig unikt.

Tusenskönan är en av de bilder jag arbetat med senaste dagarna.

/ Kristina

Utställning i vardande.

Förberedelserna för min stundande utställning pågår för fullt. En del kvarstår att göra, stundvis är jag vankelmodig i bildväljandet och lite nervöst är det kanske (det är ju ändå min första egna utställning)... Men mest är det kul förstås!
/ Kristina

Vårkänning.

Vintergäcken kikar lite rufsiga fram nu när snön till sist gav med sig och våren börjar anas. Trädgården vaknar till och det händer så mycket, så snabbt därute medan jag den senaste veckan ägnat mig mest åt arbete. Men det är gott med vårluft och solsken som värmer.
/ Kristina

Dimfrost.

Idag var en sådan dag när jag fullkomligt förstod varför jag tycker så mycket om att fotografera natur och skog. Vintern har annars inte känts så lyckad för mig i naturfotograferandet och missmodiga tvivel har stundvis varit trista följeslagare.

Men idag blev det rätt igen. Dimman låg som en mjuk, tyst filt och rimfrosten glittrade i grenar, barr och vissna löv.
/ Kristina

Utanför mitt fönster.

Finaste rådjuren på besök i trädgården (och om man kikar noga på andra bilden också en fasanhona som står och lurar vid trädet till vänster). Bilderna är från februari, då snön låg lite djupare än idag.
/ Kristina

Svart katt, vit snö.

Morris på snöpromenad (och lite bus i photoshop).
/ Kristina

Gråvinter.

Har det varit mycket av i år. Just nu när solen faktiskt visar sig och småkatterna kommer in och luktar vår när man sticker näsan i deras mjuka päls ägnar jag mig åt grådimmiga vinterbilder.
/ Kristina