David Eugene Edwards.

En bild till från samma konsert. Woven Hands karismatiske frontfigur David Eugene Edwards, en helt genialisk musiker och låtskrivare som alltid är lika fascinerande att se live. Dock ofta svårplåtad eftersom han gärna sitter ner på scenen.

Låten är med David Eugene Edwards förra band 16 Horsepower och den är ju inte DEEs egen. Men en favorit som passar gott till bilden. (Och kul att se Pascal Humbert på ståbas.)

/ Kristina

Lilium.

Mest för att det är en av mina absoluta favoritlåtar så här när hösten tränger sig på. Och för att jag rotat bland gamla konsertbilder.

Lilium är Woven Hand basisten Pascal Humberts soloprojekt, och Lover ligger på andra plattan Short stories där även WHs trummis Jean-Yvez Tola och en rad gästartister deltar. Lilium har jag tyvärr aldrig sett live. Däremot Woven Hand ett flertal gånger och bilden på Humbert är från Mejeriet förra våren.

/ Kristina

Deep holy water.

Nåja, något holy water var det kanske inte.. men dock ett mäktigt skånskt åskregn som med dunder och brak avslutade gårdagens konsert med Jason and the Scorchers på St Gertrud i Malmö. Dålig tajming för oss som gick miste om vad som borde blivit ett flertal extranummer, men onekligen en minnesvärd avslutning på kvällen.



Jag får erkänna att jag knappast lyssnat på Jason and the Scorchers sedan tonårstiden, men det blev en attans bra konsert. Massor av energi och spelglädje, och deras country-punk-rock gör sig bra live. Några hyggliga bilder fick jag också, här en på Jason (Ringenberg) himself. Fler kommer så småningom här eller på hemsidan.

/ Kristina

Det är något bortom.

Brukar jag med Dan Anderssons strofer i åtanke kalla den här bilden.

Den är från samma plats som bloggens allra första bild och det känns liksom passande att den får bli en liten milstolpe så här femtio inlägg och åtta månader senare. Precis som den förra vägbilden är den här ifrån ett annat år. Ett år då jag fotograferade mycket vägar.

/ Kristina

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,

det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.

Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:

kom till oss ty denna jorden den är icke riket ditt.

/ Dan Andersson

Höstanemonen.

I år känns det nästan som att sommaren kommer att stanna för gott, så där som det var när man var barn och sommarloven alltid var soliga och varma. Så det är med ett litet sting av vemod som jag låter höstanemonen bli juli månads sista inlägg och en påminnelse om att hösten kanske ändå kommer.

De har blommat ett tag nu och jag har alltid undrat lite över deras namn. Visst fortsätter de ju att blomma ett stycke in på hösten men "riktiga" höstblommor är de väl inte? Åtminstone inte här i Skåne. Kanske har de fått sitt namn för att de flesta andra anemoner blommar under våren?
/ Kristina

Ps. Fortfarande består mitt liv mestadels av arbete och tiden räcker dåligt till för nya bilder så även denna har något år på nacken. Bland annat har jag gjort gummitryck av den, den nyfikne kan se det här (eller hos kära syster Å som har det på sin vägg).

Vinbärstider.

Våra vresiga gamla vinbärsbuskar börjar snart bli dags att skörda. Riktigt så här fina bär har jag inte sett ännu, kanske har det varit lite väl varmt och torrt för dem i sommar. Men litegrann att lägga i frysen och njuta av till vintern blir det nog ändå.
/ Kristina

Lökblomster.

Mer trädgård, fast lite nyttigare blomster den här gången. Gräslök och piplök i den väldoftande nyttorabatten nedanför altanen där de trängs med citronmeliss, oregano, vinruta, salvia och dragon.
/ Kristina

Ps. Det var ju lite kul att rota bland mina gamla bilder.. de här är liksom stjärnflockan analoga och från sommaren 2007.

Stjärnflockan.

Turen bland trädgårdsblommorna fortsätter med en annan favorit. Stjärnflockan som samsas med daggkåpa, akleja och höstanemon i rabatten vid södergaveln är sannerligen inget överdådigt blomster. Men alldeles förtjusande sin enkelhet och tacksam att fotografera.
/ Kristina



Ps. Det är mycket arbete och lite skralt med tid för fotograferande just nu.. så jag lånar in en av mina gamla (analoga) flockabilder.

Pionen.

En eftermiddagsbild på bondpionen som nog på egen hand bosatt sig trädgården. Den fanns där inte de första somrarna här vad jag kan minnas, så jag gissar att den självsått sig. Dessutom på perfekt plats i rabatten mitt i trädgården där dess lite rufsiga kärleksröda uppenbarelse alltid fångar ögat och värmer hjärtat.
/ Kristina

Nyponrosen.

Minsann är det blomstertid som råder här på bloggen just nu. Jag har återupptäckt glädjen i att porträttera växter så det riskerar nog att bli lite blommigt nu när trädgården visar sin bästa sida. Nyponrosen är dock från ifjol. Liksom honungsrosen (som den delar rabatt med) är den en livskraftig vildvuxen trädgårdsinvånare som blommar länge och mycket. Nya knoppar kommer ständigt och man kan hitta rosor på den långt ut på hösten.

En riktig glädjespridare och ganska ofta fotograferad, men jag tycker sällan det blir bra. Kanske är nyponrosor inte så fotogeniska? Eller kanske är det bara jag som tycker det liksom blir för rosa och gulligt.. Men till sist, en kväll förra sommaren blev det ganska rätt.
/ Kristina

Ps. Bilden har synts här förut, i min svartvita favoritversion.