Polymertryck.

Ett av mina fotointressen är att arbeta med gamla eller alternativa fotografiska tekniker, som t ex gummitryck och cyanotopi och att fotografera med egenbyggd hålkamera. Jag gillar de ofta långsamma, omsorgsfulla arbetsätten och de är en skön kontrast till digitalt bildjobbande vid datorn. Enbart möjligheten att bekanta mig med de här teknikerna och att börja lära mig använda dem gör hela min fotoutbildning värd sitt pris!

Förra veckan roade jag mig med polymertryck, eller fotopolymer som väl är det mer korrekta namnet. Fotopolymer utvecklades på 1990-talet och kan ju inte kategoriseras till de gamla teknikerna utan får snarare kallas för en (ung) alternativ teknik. Tekniken innebär att man genom belysning med UV-ljus överför sitt foto på en stålplåt belagd med ljuskänslig polymerplast. Efter exponeringen framkallas plåten i vatten och skall därefter torkas och härdas. Plåten färgas sedan in med en blandning av koppartrycksfärg och linolja, poleras tills lagom mängd färg återstår och trycks slutligen på fuktat grafikpapper i en koppartryckspress.

Som alltid är förarbetet viktigt, dels gäller det att få till en bra plåt och dels att ha tålamod och handlag med tryckandet. Det behövs ett antal tryck innan plåten fungerar optimalt och det krävs lite övning för att få känsla för hur mycket polering som krävs. Själv tycker jag det är en rolig teknik att jobba med och resultatet kan bli vackra och mycket hållbara bilder.

/ Kristina

Bilden är en av de jag jobbade med förra veckan. (Den gör sig dock egentligen bättre i verkligheten än i den här inscannade versionen.)