Höstanemonen.

I år känns det nästan som att sommaren kommer att stanna för gott, så där som det var när man var barn och sommarloven alltid var soliga och varma. Så det är med ett litet sting av vemod som jag låter höstanemonen bli juli månads sista inlägg och en påminnelse om att hösten kanske ändå kommer.

De har blommat ett tag nu och jag har alltid undrat lite över deras namn. Visst fortsätter de ju att blomma ett stycke in på hösten men "riktiga" höstblommor är de väl inte? Åtminstone inte här i Skåne. Kanske har de fått sitt namn för att de flesta andra anemoner blommar under våren?
/ Kristina

Ps. Fortfarande består mitt liv mestadels av arbete och tiden räcker dåligt till för nya bilder så även denna har något år på nacken. Bland annat har jag gjort gummitryck av den, den nyfikne kan se det här (eller hos kära syster Å som har det på sin vägg).

Vinbärstider.

Våra vresiga gamla vinbärsbuskar börjar snart bli dags att skörda. Riktigt så här fina bär har jag inte sett ännu, kanske har det varit lite väl varmt och torrt för dem i sommar. Men litegrann att lägga i frysen och njuta av till vintern blir det nog ändå.
/ Kristina

Lökblomster.

Mer trädgård, fast lite nyttigare blomster den här gången. Gräslök och piplök i den väldoftande nyttorabatten nedanför altanen där de trängs med citronmeliss, oregano, vinruta, salvia och dragon.
/ Kristina

Ps. Det var ju lite kul att rota bland mina gamla bilder.. de här är liksom stjärnflockan analoga och från sommaren 2007.

Stjärnflockan.

Turen bland trädgårdsblommorna fortsätter med en annan favorit. Stjärnflockan som samsas med daggkåpa, akleja och höstanemon i rabatten vid södergaveln är sannerligen inget överdådigt blomster. Men alldeles förtjusande sin enkelhet och tacksam att fotografera.
/ Kristina



Ps. Det är mycket arbete och lite skralt med tid för fotograferande just nu.. så jag lånar in en av mina gamla (analoga) flockabilder.

Pionen.

En eftermiddagsbild på bondpionen som nog på egen hand bosatt sig trädgården. Den fanns där inte de första somrarna här vad jag kan minnas, så jag gissar att den självsått sig. Dessutom på perfekt plats i rabatten mitt i trädgården där dess lite rufsiga kärleksröda uppenbarelse alltid fångar ögat och värmer hjärtat.
/ Kristina

Nyponrosen.

Minsann är det blomstertid som råder här på bloggen just nu. Jag har återupptäckt glädjen i att porträttera växter så det riskerar nog att bli lite blommigt nu när trädgården visar sin bästa sida. Nyponrosen är dock från ifjol. Liksom honungsrosen (som den delar rabatt med) är den en livskraftig vildvuxen trädgårdsinvånare som blommar länge och mycket. Nya knoppar kommer ständigt och man kan hitta rosor på den långt ut på hösten.

En riktig glädjespridare och ganska ofta fotograferad, men jag tycker sällan det blir bra. Kanske är nyponrosor inte så fotogeniska? Eller kanske är det bara jag som tycker det liksom blir för rosa och gulligt.. Men till sist, en kväll förra sommaren blev det ganska rätt.
/ Kristina

Ps. Bilden har synts här förut, i min svartvita favoritversion.

Honungsrosen.

I förmiddags upptäckte jag de första små honungsrosorna på stora rosenbusken vid husknuten nedanför altanen. Jag tror de brukar slå ut i smyg om natten (eller i tidiga morgontimmen innan jag vaknat). Med sin generösa blomning och vildsinta växtsätt som trotsar alla höststormar är den en av mina absoluta trädgårdsfavoriter.

Rosorna i sig är egentligen ganska oansenliga och deras gula färg bleknar efterhand till cremevitt. Men de doftar alldeles förtrollande! Och jag är ju svag för anspråkslösa blomster.
/ Kristina

Mormorsros och tantparfym.

Gräset är ju ofta grönare på andra sidan och emellanåt kommer kameran oftare fram när jag är i någon annans trädgård än vad den gör hemma i min egen. Här en ros från dagens skönt sommarlata besök hos finaste vännen P och rara lilla W.

För att (hyfsat) citera P: en gammeldags mormorsros som doftar rosor på det där sättet som annars bara tantparfym gör. Förvisso doftade min egen mormor alltid liljekonvalj men det är ändock en träffande beskrivning.
/ Kristina

Tusenskönt II.

En vacker dag, eller kanske snarare en icke så vacker dag när vädret tillåter många timmar vid datorn, ska jag gå igenom och göra något samlat av mina tusenskönebilder. Kanske en liten bok eller rentav en tusensköneutställning. Här är en dagsfärsk vindrufsig solnjutare från syster Ås gräsmatta.

/ Kristina

Mera Sixten.

Vår härliga kattnykomling gör stora framsteg. Han har funnit sig så väl till rätta att jag har lite svårt att fatta att det bara är tre veckor sedan han flyttade hit. Utelivet börjar han bli riktigt bra på och det är en fröjd att se honom tuffa omkring och utforska trädgården.



I eftermiddags fångade han sin första mus och en stoltare kattkille var det länge sedan jag såg! Ögonblicket förevigades dock inte (ärligt talat är jag inte alls sugen på att plåta söta döende möss). Men det får ju ändå firas med en sixtenbild, en knasig sådan på temat "när det inte blir som man tänkt sig.. men rätt kul ändå".
/ Kristina