Tusenskönt.

Min kärlek till tusenskönor har följt mig sedan barndomens evigt soliga somrar. Fortfarande svider det lite i hjärtat när gräsklipparen måste fram, men de verkar alltid klara sig. Så förtjusande i sin anspråkslöshet och fulla av uttryck och personlighet. Någon annan dag kommer det bilder på busiga, sorgsna och kaxiga tusenskönor. Men idag nöjer jag mig med denna lite stiliga som stilla sträcker kronbladen mot kvällssolens sista strålar och stänger sig till nattvila.

/ Kristina